Om man är ute och ränner på kvällen då kommer Mörksuggan och och äter upp vägen för dig! I alla fall enligt myten och här kring Siljan. Ibland beskrivs Mörksuggan som ett enormt stort och svart svin eller som en bit ved i spisen som aldrig brinner. Hen användes för att skrämma barn så att de inte var ute och rände på nätterna. 

Sägnen om Mörksuggan har funnits länge, långt innan den först började illustreras och sedan lanserades som en souvenir. Den illustrerade mörkret när mörkret var som mörkast och var något obehagligt i allt sitt mörker.

Bilden av Mörksuggan ändrades senare. Främst genom Verner Molins illustrationer. Han beskrev väsnet mer som en känsla — den man känner med sitt sjätte sinne ungefär. Och den kan vara bra eller dålig, lugn eller orolig.

1956 lanserades den också som symbol för Dalarna. Samtidigt diskuterades ett eventuellt släktskap med Mumintrollen. De är tydligen inte släkt.

Författaren Werner Aspenström jämförde Mörksuggan med andra väsen som finns i medvetandet men inte i zoologin, som enhörningen. Mörksuggan hittats lättas ute på landsbygden, i skogen, på andra sidan husknuten och nere i källaren och är inte alls lika vanlig i stora upplysta städer. Samtidigt är den svår att upptäcka eftersom den oftast sitter still, lite som en uggla och kikar. Aspenström Kom aldrig fram till vad den åt, eller om den ens åt. Han kunde nämligen inte se att den hade någon mun alls.

I Dalarna har Mörksuggan varit mest aktiv kring de södra delarna av Siljan, kring Rättvik, Leksand, Djura, Gagnef och Ål.

Den 8-9 Juli kan du som gillar att cykla delta i den årliga Mörksuggejakten. Mörksuggejakten är ett cykelrace (och inget annat) på 40 km och från och med den 1 april går det bra att anmäla sig dit. De har också en Facebooksida där du kan läsa mer.

Vem är egentligen Mörksuggan?
Tagged on:                     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

15 − 9 =